Berättelsen om Verum Hälsofil är berättelsen om det strävsamma livet i Västerbotten och Norrbotten. Det är berättelsen om mjölkkor och fäbodar. Om att klara sig själv och att hjälpa varandra. Om ett liv innan kylskåp och mjölkkartonger fanns. Det är även berättelsen om hur tradition och folktro möter modern vetenskap och mejerinäring.
Från tätmjölk till hälsofil.
Hur länge tätmjölk tillverkats och ätits i Sverige är inte känt. Vad som är känt däremot är att det åts tätmjölks- liknande mejeriprodukter redan på vikingatiden. Från mitten av 1700-talet finns beskrivningar av tätmjölk i bl a Linnés skrifter. Allmogens kostvanor var annars inte ett område som studerades särskilt flitigt. Det mesta talar för att tätmjölken funnits i århundraden innan den ”upptäcktes” av 1700-talets vetenskapsmän.
Tätmjölken tillverkades på gårdarna och varje gård hade sin egen speciella bakteriekultur. Den påverkades av en rad olika faktorer som djurens foder, människorna som bodde på gården och den kultur som fanns i väggarna. Tätmjölken bereddes genom att spenvarm mjölk hälldes i en skål som bestrukits med filtätte, sparad tätmjölks- kultur från en tidigare sats. Mjölken fick stå att mogna till tätmjölk under ett par dagar innan den var färdig att ätas.
Arvet lever kvar.
Även om det är sällsynt så händer det att man tillverkar sin egen tätmjölk på lantbruk i Västerbotten och Norrbotten än idag. Men traditionen har sakta försvunnit allt eftersom de gamla som kunde detta hantverk har gått ur tiden.
Förr i tiden använde man sig av snälla bakterier vid olika infektioner. Kunskap som glömts bort när antibiotikan kom. Goda bakterier börjar dock uppmärksammas mer och mer eftersom allt fler bakterier blir resistenta mot antibiotika. Tack vare nyfikenheten och idogheten hos professor Stig Holm och mikrobiologen Eva Grahn Håkansson har en liten skärva av denna uråldriga probiotiska skatt räddats åt eftervärlden.
Någonstans i Skellefteåtrakten låg den gård vars tätmjölkskultur innehöll Lactococcus Lactis L1A. Om de som levde och arbetade på denna gård varit osedvanligt friska går inte att få reda på. Med tanke på den goda bakteriens effekt för hälsan borde det nog ha varit så.
Hur det kom sig att just filtätten på denna gård innehöll denna goda bakterie och hur det kom sig att den hamnade just där, är och förblir okänt. Men arvet från den helande tätmjölken lever kvar i Verum Hälsofil.
Vetskap och vetenskap.
Tätmjölken och dess välgörande egenskaper har undersökts från gång till annan sedan slutet av 1800-talet. Olika försök som genomfördes kunde konstatera att tätmjölken hade en mängd positiva egenskaper. Ägg som lades i tätmjölk ruttnade exempelvis inte, men skalen löstes upp. Vad det var som åstadkom de positiva egenskaperna förblev en gåta. En gåta som dock skulle komma att få sin lösning.
I början av 1970-talet fick läkaren och sedermera professorn Stig Holm ta emot en mängd samtal från olika människor som undrade över varför tätmjölken kunde användas som bot mot krämpor och sjukdomar. Stig Holm intresserade sig för tätmjölken och lät under åren 1973-75 samla in ett stort antal prover på tätmjölkskultur från gårdar i Västerbotten och Norrbotten. Prover som han lät frysa in. Dessa prover skulle komma till stor nytta under 1980-talet då Norrmejerier beslutade att låta undersöka exakt vad det var i tätmjölken som gav den dessa positiva egenskaper.
Vad folk hade vetat i alla år är nu bevisat.
Professor Stig Holm och Dr Eva Grahn Håkansson lät undersöka de infrysta proverna. Genom att isolera olika stammar av mjölksyrabakterier och undersöka dem fann man en rad olika bakteriestammar som hade egenskapen att bekämpa sjukdomsframkallande bakterier.
Till sist fann man en mjölksyrabakterie som visade sig vara vida överlägsen de andra. Denna mjölksyrabakterie gavs namnet Lactococcus lactis L1A.
